Man vet att det är sommar när folk börjar förlova sig och gifta sig. Det är väl minst en person jag känner som går på bröllop typ varje vecka. Sista bröllopet jag gick på var nog då jag gick i 8an eller 9an. De jag känner verkar inte vara så giftassugna vilket är inte så konstigt egentligen. För många, inkl. mig, är äktenskap och förlovning fullständigt onödigt. Jag har alltid sagt att jag inte tänker gifta mig och så känner jag fortfarande. Några barn vet jag inte heller om jag vill ha, de bara skriker och är allmänt jobbiga. Jag hatar verkligen inte barn, tycker det är jätteroligt att leka med dem och skoja men jag klarar bara inte av nyfödda och barn i trotsåldern. Nyfödda är jag rädd för att tappa och ja trotsålder..need I say more??

Aja tillbaks till äktenskapssnacket.
För många är förlovning något man gör för att visa att man är ihop, växlar ringar utan en tanke på att inom en snar tid faktiskt ta och gifta sig. För mig är förlovning något man gör för att man ska gifta sig, inga tvekan eller tvivel. Detsamma gäller äktenskap, det ska hålla resten av livet.

Jag är en person som är väldigt velig och jag vet att jag har svårt att bestämma mig om saker och ting. Speciellt på det känslomässiga planet, i arbetslivet har jag inga problem med att bestämma mig men ja något är det med att ta beslut baserat på känslor. Det känns så "icke vetenskapligt". Det är nog mycket på grund av detta som jag inte tycker att äktenskap är något viktigt. Finns så mycket annat i världen som är viktigare, stoppa svälten t.ex.

Men trots allt detta ser jag fram emot att gå på bröllop eller förlovningar. God mat och sällskap, kan det bli bättre?

21 dagar kvar innan en utav mina bästa av de bästa ska förlova sig. Detta evenemang är mer påkostat än ett vanligt tradionellt svenskt bröllop, vilket är utmärkt enligt mig. Jag har en tendens att tycka att om saker ska göras så ska det göras ordentligt!

Hur ser ni på detta med äktenskap och förlovning?

Over and out.